publicerad: 2015
avstötning
av|stöt·ning
substantiv
~en ~ar avstöta
Singular | |
---|---|
en avstötning | obestämd form |
en avstötnings | obestämd form genitiv |
avstötningen | bestämd form |
avstötningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
avstötningar | obestämd form |
avstötningars | obestämd form genitiv |
avstötningarna | bestämd form |
avstötningarnas | bestämd form genitiv |