publicerad: 2015
bälgvante
bälg|vante
substantiv
~n ‑vantar • tumvante
Singular | |
---|---|
en bälgvante | obestämd form |
en bälgvantes | obestämd form genitiv |
bälgvanten | bestämd form |
bälgvantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bälgvantar | obestämd form |
bälgvantars | obestämd form genitiv |
bälgvantarna | bestämd form |
bälgvantarnas | bestämd form genitiv |