publicerad: 2015
båggång
båg|gång
substantiv
~en ~ar • i örat; till 1gång 2
Singular | |
---|---|
en båggång | obestämd form |
en båggångs | obestämd form genitiv |
båggången | bestämd form |
båggångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
båggångar | obestämd form |
båggångars | obestämd form genitiv |
båggångarna | bestämd form |
båggångarnas | bestämd form genitiv |