publicerad: 2015
banalitet
ban·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er banal
Singular | |
---|---|
en banalitet | obestämd form |
en banalitets | obestämd form genitiv |
banaliteten | bestämd form |
banalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banaliteter | obestämd form |
banaliteters | obestämd form genitiv |
banaliteterna | bestämd form |
banaliteternas | bestämd form genitiv |