publicerad: 2015
baneman
bane|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • mördare, dråpare
Singular | |
---|---|
en baneman | obestämd form |
en banemans | obestämd form genitiv |
banemannen | bestämd form |
banemannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banemän | obestämd form |
banemäns | obestämd form genitiv |
banemännen | bestämd form |
banemännens | bestämd form genitiv |