publicerad: 2015
bankett
bank·ett
[baŋket´]
substantiv
~en ~er 1 festmåltid2 vägren; avsats i sluttning
Singular | |
---|---|
en bankett | obestämd form |
en banketts | obestämd form genitiv |
banketten | bestämd form |
bankettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banketter | obestämd form |
banketters | obestämd form genitiv |
banketterna | bestämd form |
banketternas | bestämd form genitiv |