publicerad: 2015
bankomatkort
banko·mat|kort
substantiv
~et; pl. ~ bankomat 2kort
Singular | |
---|---|
ett bankomatkort | obestämd form |
ett bankomatkorts | obestämd form genitiv |
bankomatkortet | bestämd form |
bankomatkortets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bankomatkort | obestämd form |
bankomatkorts | obestämd form genitiv |
bankomatkorten | bestämd form |
bankomatkortens | bestämd form genitiv |