publicerad: 2015
barnäktenskap
barn|äkt·en·skap
substantiv
~et; pl. ~ • lagen mot barnäktenskap
Singular | |
---|---|
ett barnäktenskap | obestämd form |
ett barnäktenskaps | obestämd form genitiv |
barnäktenskapet | bestämd form |
barnäktenskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnäktenskap | obestämd form |
barnäktenskaps | obestämd form genitiv |
barnäktenskapen | bestämd form |
barnäktenskapens | bestämd form genitiv |