publicerad: 2015
baskunskap
bas|kun·skap
substantiv
~en ~er • mest i pl.; grundläggande kunskap
Singular | |
---|---|
en baskunskap | obestämd form |
en baskunskaps | obestämd form genitiv |
baskunskapen | bestämd form |
baskunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
baskunskaper | obestämd form |
baskunskapers | obestämd form genitiv |
baskunskaperna | bestämd form |
baskunskapernas | bestämd form genitiv |