publicerad: 2015
bastardering
bast·ard·er·ing
substantiv
~en ~ar • bildning av bastarder, korsning; till bastard 1
| Singular | |
|---|---|
| en bastardering | obestämd form |
| en bastarderings | obestämd form genitiv |
| bastarderingen | bestämd form |
| bastarderingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bastarderingar | obestämd form |
| bastarderingars | obestämd form genitiv |
| bastarderingarna | bestämd form |
| bastarderingarnas | bestämd form genitiv |


