publicerad: 2015
bedra
be·dra
el. åld. be·draga
verb
bedrog, bedragit, bedragen bedraget bedragna, pres. bedrar • lura, svika; jfr bedrägeri
| Finita former | |
|---|---|
| bedrar (bedrager) | presens aktiv |
| bedras (bedrages) | presens passiv |
| bedrog | preteritum aktiv |
| bedrogs | preteritum passiv |
| bedra (bedrag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bedra (bedraga) | infinitiv aktiv |
| att bedras (bedragas) | infinitiv passiv |
| har/hade bedragit | supinum aktiv |
| har/hade bedragits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bedragande | |
| Perfekt particip | |
| en bedragen + substantiv | |
| ett bedraget + substantiv | |
| den/det/de bedragna + substantiv | |
| den bedragne + maskulint substantiv | |
bedra sig
• missta sig: bedra sig på ngn/ngtOrdform(er) bedra sig


