publicerad: 2015
behaga
be·haga
verb
~de ~t 1 ge känslor av välbefinnande: hennes dans behagade kungen2 ⟨ibl. iron.⟩ finna lämpligt: chefen behagade dyka upp en timme senare
| Finita former | |
|---|---|
| behagar | presens aktiv |
| behagas | presens passiv |
| behagade | preteritum aktiv |
| behagades | preteritum passiv |
| behaga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att behaga | infinitiv aktiv |
| att behagas | infinitiv passiv |
| har/hade behagat | supinum aktiv |
| har/hade behagats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| behagande | |
| Perfekt particip | |
| en behagad + substantiv | |
| ett behagat + substantiv | |
| den/det/de behagade + substantiv | |


