publicerad: 2015
bekomma
be·komma
verb
bekom, bekommit, pres. bekommer • det bekom henne inte det gjorde henne ingenting; väl bekomme varsågod
Finita former | |
---|---|
bekommer | presens aktiv |
bekoms (bekommes) | presens passiv |
bekomme | presens konjunktiv |
bekom | preteritum aktiv |
bekoms | preteritum passiv |
bekom | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bekomma | infinitiv aktiv |
att bekommas | infinitiv passiv |
har/hade bekommit | supinum aktiv |
har/hade bekommits | supinum passiv |
Presens particip | |
bekommande |