publicerad: 2015
bergsbestigare
bergs|be·stig·are
N berg|be·stig·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bestigarna berg bestigareSingular | |
---|---|
en bergsbestigare | obestämd form |
en bergsbestigares | obestämd form genitiv |
bergsbestigaren | bestämd form |
bergsbestigarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bergsbestigare | obestämd form |
bergsbestigares | obestämd form genitiv |
bergsbestigarna | bestämd form |
bergsbestigarnas | bestämd form genitiv |