publicerad: 2015
bibegrepp
bi|be·grepp
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld.⟩ bi- 1 begrepp
Singular | |
---|---|
ett bibegrepp | obestämd form |
ett bibegrepps | obestämd form genitiv |
bibegreppet | bestämd form |
bibegreppets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bibegrepp | obestämd form |
bibegrepps | obestämd form genitiv |
bibegreppen | bestämd form |
bibegreppens | bestämd form genitiv |