publicerad: 2015
bifurkation
bi·furk·at·ion
substantiv
~en ~er • gaffelformig tudelning; en flods förbindelse med en annan flod genom sidoflöde
Singular | |
---|---|
en bifurkation | obestämd form |
en bifurkations | obestämd form genitiv |
bifurkationen | bestämd form |
bifurkationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bifurkationer | obestämd form |
bifurkationers | obestämd form genitiv |
bifurkationerna | bestämd form |
bifurkationernas | bestämd form genitiv |