publicerad: 2015
bikarbonat
bi|karb·on·at
[bi`‑ el. ‑a´t]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er • ett av kolsyrans natriumsalter med med. användning, natriumvätekarbonat
Singular | |
---|---|
en bikarbonat (ett bikarbonat) | obestämd form |
en bikarbonats (ett bikarbonats) | obestämd form genitiv |
bikarbonaten (bikarbonatet) | bestämd form |
bikarbonatens (bikarbonatets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
bikarbonater | obestämd form |
bikarbonaters | obestämd form genitiv |
bikarbonaterna | bestämd form |
bikarbonaternas | bestämd form genitiv |