publicerad: 2015
binka
binka
substantiv
~n binkor • en växt
Singular | |
---|---|
en binka | obestämd form |
en binkas | obestämd form genitiv |
binkan | bestämd form |
binkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
binkor | obestämd form |
binkors | obestämd form genitiv |
binkorna | bestämd form |
binkornas | bestämd form genitiv |