publicerad: 2015
bisting
bi|sting
substantiv
~et; pl. ~ • till 2bi sting 1
Singular | |
---|---|
ett bisting | obestämd form |
ett bistings | obestämd form genitiv |
bistinget | bestämd form |
bistingets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bisting | obestämd form |
bistings | obestämd form genitiv |
bistingen | bestämd form |
bistingens | bestämd form genitiv |