publicerad: 2015
blamera
blam·era
verb
~de ~t • skämma ut; jfr blamage
Finita former | |
---|---|
blamerar | presens aktiv |
blameras | presens passiv |
blamerade | preteritum aktiv |
blamerades | preteritum passiv |
blamera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att blamera | infinitiv aktiv |
att blameras | infinitiv passiv |
har/hade blamerat | supinum aktiv |
har/hade blamerats | supinum passiv |
Presens particip | |
blamerande | |
Perfekt particip | |
en blamerad + substantiv | |
ett blamerat + substantiv | |
den/det/de blamerade + substantiv |
blamera sig
• skämma ut sigOrdform(er) blamera sig