publicerad: 2015
blankofullmakt
blanko|full·makt
substantiv
~en ~er • till in blanco fullmakt
Singular | |
---|---|
en blankofullmakt | obestämd form |
en blankofullmakts | obestämd form genitiv |
blankofullmakten | bestämd form |
blankofullmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blankofullmakter | obestämd form |
blankofullmakters | obestämd form genitiv |
blankofullmakterna | bestämd form |
blankofullmakternas | bestämd form genitiv |