publicerad: 2015
blinker
blinker
[bliŋ´ker]
substantiv
~n; pl. blinkrar hellre än ~s • körriktningsvisare med blinkljus
Singular | |
---|---|
en blinker | obestämd form |
en blinkers | obestämd form genitiv |
blinkern | bestämd form |
blinkerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
blinkrar (blinkers) | obestämd form |
blinkrars (blinkers) | obestämd form genitiv |
blinkrarna (blinkersen) | bestämd form |
blinkrarnas (blinkersens) | bestämd form genitiv |