publicerad: 2015
blunder
blunder
[blun´der]
substantiv
~n blundrar • misstag, fel
Singular | |
---|---|
en blunder | obestämd form |
en blunders | obestämd form genitiv |
blundern | bestämd form |
blunderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
blundrar | obestämd form |
blundrars | obestämd form genitiv |
blundrarna | bestämd form |
blundrarnas | bestämd form genitiv |