publicerad: 2015
bolster
bolster
[bål´ster]
substantiv
bolstret; pl. ~; best. pl. bolstren • dyna, täcke
Singular | |
---|---|
ett bolster | obestämd form |
ett bolsters | obestämd form genitiv |
bolstret | bestämd form |
bolstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bolster | obestämd form |
bolsters | obestämd form genitiv |
bolstren | bestämd form |
bolstrens | bestämd form genitiv |