publicerad: 2015
bondeuppror
bonde|upp·ror
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid
Singular | |
---|---|
ett bondeuppror | obestämd form |
ett bondeupprors | obestämd form genitiv |
bondeupproret | bestämd form |
bondeupprorets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bondeuppror | obestämd form |
bondeupprors | obestämd form genitiv |
bondeupproren | bestämd form |
bondeupprorens | bestämd form genitiv |