publicerad: 2015
bräcka
1bräcka
verb
bräckte bräckt 1 åstadkomma brott el. bristning på; bildl. överträffa2 steka lätt3 gry: dagen bräcker
| Finita former | |
|---|---|
| bräcker | presens aktiv |
| bräcks (bräckes) | presens passiv |
| bräckte | preteritum aktiv |
| bräcktes | preteritum passiv |
| bräck | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bräcka | infinitiv aktiv |
| att bräckas | infinitiv passiv |
| har/hade bräckt | supinum aktiv |
| har/hade bräckts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bräckande | |
| Perfekt particip | |
| en bräckt + substantiv | |
| ett bräckt + substantiv | |
| den/det/de bräckta + substantiv | |
2bräcka
substantiv
~n bräckor 1 bristning, rämna; verktyg att bräcka med2 ⟨prov.⟩ brink3 isvägg vid slutet av glaciär, isbräcka4 ⟨vard.⟩ stukning
| Singular | |
|---|---|
| en bräcka | obestämd form |
| en bräckas | obestämd form genitiv |
| bräckan | bestämd form |
| bräckans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bräckor | obestämd form |
| bräckors | obestämd form genitiv |
| bräckorna | bestämd form |
| bräckornas | bestämd form genitiv |


