publicerad: 2015
bracka
bracka
substantiv
~n brackor • dumdryg och trångsynt person
| Singular | |
|---|---|
| en bracka | obestämd form |
| en brackas | obestämd form genitiv |
| brackan | bestämd form |
| brackans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brackor | obestämd form |
| brackors | obestämd form genitiv |
| brackorna | bestämd form |
| brackornas | bestämd form genitiv |


