publicerad: 2015
braxen
braxen
[brak´sen]
substantiv; best. ~; pl. braxnar • en fisk
| Singular | |
|---|---|
| en braxen | obestämd form |
| en braxens | obestämd form genitiv |
| braxen | bestämd form |
| braxens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| braxnar | obestämd form |
| braxnars | obestämd form genitiv |
| braxnarna | bestämd form |
| braxnarnas | bestämd form genitiv |


