publicerad: 2015
break
break
[brej´k]
substantiv
~et; pl. ~ • servegenombrott; genombrott; avbrott, paus
Singular | |
---|---|
ett break | obestämd form |
ett breaks | obestämd form genitiv |
breaket | bestämd form |
breakets | bestämd form genitiv |
Plural | |
break | obestämd form |
breaks | obestämd form genitiv |
breaken | bestämd form |
breakens | bestämd form genitiv |