publicerad: 2015
brotsch
brotsch
[bråt´∫ ljust sj‑ljud]
substantiv
~en ~ar • ett verktyg för efterbearbetning av hål i metall
Singular | |
---|---|
en brotsch | obestämd form |
en brotschs | obestämd form genitiv |
brotschen | bestämd form |
brotschens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brotschar | obestämd form |
brotschars | obestämd form genitiv |
brotscharna | bestämd form |
brotscharnas | bestämd form genitiv |