publicerad: 2015
brummare
brumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. brummarna 1 person utan sångröst2 ett musikinstrument3 brunstig ko
Singular | |
---|---|
en brummare | obestämd form |
en brummares | obestämd form genitiv |
brummaren | bestämd form |
brummarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brummare | obestämd form |
brummares | obestämd form genitiv |
brummarna | bestämd form |
brummarnas | bestämd form genitiv |