publicerad: 2015
bulimiker
bulim·ik·er
[buli´m‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som lider av bulimi
Singular | |
---|---|
en bulimiker | obestämd form |
en bulimikers | obestämd form genitiv |
bulimikern | bestämd form |
bulimikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
bulimiker | obestämd form |
bulimikers | obestämd form genitiv |
bulimikerna | bestämd form |
bulimikernas | bestämd form genitiv |