publicerad: 2015
byamål
bya|mål
substantiv
~et; pl. ~ • i äldre tid: en måttenhet vid skifte
Singular | |
---|---|
ett byamål | obestämd form |
ett byamåls | obestämd form genitiv |
byamålet | bestämd form |
byamålets | bestämd form genitiv |
Plural | |
byamål | obestämd form |
byamåls | obestämd form genitiv |
byamålen | bestämd form |
byamålens | bestämd form genitiv |