publicerad: 2015
charmknutte
charm|knutte
substantiv
~n ‑knuttar • ⟨vard.⟩ charmig man
Singular | |
---|---|
en charmknutte | obestämd form |
en charmknuttes | obestämd form genitiv |
charmknutten | bestämd form |
charmknuttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
charmknuttar | obestämd form |
charmknuttars | obestämd form genitiv |
charmknuttarna | bestämd form |
charmknuttarnas | bestämd form genitiv |