publicerad: 2015
conquistador
conquist·ad·or
[koŋkvistadå´r]
substantiv
~en ~er • på 1500-talet: spansk kolonisatör i Syd- el. Mellanamerika
Singular | |
---|---|
en conquistador | obestämd form |
en conquistadors | obestämd form genitiv |
conquistadoren | bestämd form |
conquistadorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
conquistadorer | obestämd form |
conquistadorers | obestämd form genitiv |
conquistadorerna | bestämd form |
conquistadorernas | bestämd form genitiv |