publicerad: 2015
defilering
de·fil·er·ing
substantiv
~en ~ar defilera
Singular | |
---|---|
en defilering | obestämd form |
en defilerings | obestämd form genitiv |
defileringen | bestämd form |
defileringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
defileringar | obestämd form |
defileringars | obestämd form genitiv |
defileringarna | bestämd form |
defileringarnas | bestämd form genitiv |