publicerad: 2015
delegering
de·leg·er·ing
substantiv
~en ~ar delegera
Singular | |
---|---|
en delegering | obestämd form |
en delegerings | obestämd form genitiv |
delegeringen | bestämd form |
delegeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
delegeringar | obestämd form |
delegeringars | obestämd form genitiv |
delegeringarna | bestämd form |
delegeringarnas | bestämd form genitiv |