publicerad: 2015
delikt
de·likt
[‑lik´t]
substantiv
~et; pl. ~ • rättsstridig handling, förbrytelse
Singular | |
---|---|
ett delikt | obestämd form |
ett delikts | obestämd form genitiv |
deliktet | bestämd form |
deliktets | bestämd form genitiv |
Plural | |
delikt | obestämd form |
delikts | obestämd form genitiv |
delikten | bestämd form |
deliktens | bestämd form genitiv |