publicerad: 2015
desertör
de·sert·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • till desertera
Singular | |
---|---|
en desertör | obestämd form |
en desertörs | obestämd form genitiv |
desertören | bestämd form |
desertörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
desertörer | obestämd form |
desertörers | obestämd form genitiv |
desertörerna | bestämd form |
desertörernas | bestämd form genitiv |