publicerad: 2015
desillusion
des·il·lus·ion
substantiv
~en ~er • besvikelse
Singular | |
---|---|
en desillusion | obestämd form |
en desillusions | obestämd form genitiv |
desillusionen | bestämd form |
desillusionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
desillusioner | obestämd form |
desillusioners | obestämd form genitiv |
desillusionerna | bestämd form |
desillusionernas | bestämd form genitiv |