publicerad: 2015
desintegration
des·integr·at·ion
substantiv
~en ~er • upplösning; sönderfall
Singular | |
---|---|
en desintegration | obestämd form |
en desintegrations | obestämd form genitiv |
desintegrationen | bestämd form |
desintegrationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
desintegrationer | obestämd form |
desintegrationers | obestämd form genitiv |
desintegrationerna | bestämd form |
desintegrationernas | bestämd form genitiv |