publicerad: 2015
detektiv
de·tekt·iv
[‑i´v]
substantiv
~en ~er • fristående spanare el. brottsutredare
Singular | |
---|---|
en detektiv | obestämd form |
en detektivs | obestämd form genitiv |
detektiven | bestämd form |
detektivens | bestämd form genitiv |
Plural | |
detektiver | obestämd form |
detektivers | obestämd form genitiv |
detektiverna | bestämd form |
detektivernas | bestämd form genitiv |