publicerad: 2015
diadem
dia·dem
[‑de´m]
substantiv
~et; pl. ~ • pann- el. hårsmycke
Singular | |
---|---|
ett diadem | obestämd form |
ett diadems | obestämd form genitiv |
diademet | bestämd form |
diademets | bestämd form genitiv |
Plural | |
diadem | obestämd form |
diadems | obestämd form genitiv |
diademen | bestämd form |
diademens | bestämd form genitiv |