publicerad: 2015
diagonal
1dia·gon·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • om sträcka: som går från ett hörn till ett motstående hörn t.ex. i en kvadrat
Positiv | |
---|---|
en diagonal + substantiv | |
ett diagonalt + substantiv | |
den/det/de diagonala + substantiv |
2dia·gon·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • sträcka som går diagonalt; en sorts tyg
Singular | |
---|---|
en diagonal | obestämd form |
en diagonals | obestämd form genitiv |
diagonalen | bestämd form |
diagonalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diagonaler | obestämd form |
diagonalers | obestämd form genitiv |
diagonalerna | bestämd form |
diagonalernas | bestämd form genitiv |