publicerad: 2015
diakon
dia·kon
[‑kå´n]
substantiv
~en ~er 1 person inom kyrkan med ansvar bl.a. för socialt arbete2 katolsk hjälppräst
Singular | |
---|---|
en diakon | obestämd form |
en diakons | obestämd form genitiv |
diakonen | bestämd form |
diakonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diakoner | obestämd form |
diakoners | obestämd form genitiv |
diakonerna | bestämd form |
diakonernas | bestämd form genitiv |