publicerad: 2015
dialektiker
dia·lekt·ik·er
[‑lek´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person som använder dialektik
Singular | |
---|---|
en dialektiker | obestämd form |
en dialektikers | obestämd form genitiv |
dialektikern | bestämd form |
dialektikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
dialektiker | obestämd form |
dialektikers | obestämd form genitiv |
dialektikerna | bestämd form |
dialektikernas | bestämd form genitiv |