publicerad: 2015
diatrib
dia·trib
[‑tri´b]
substantiv
~en ~er • strids- el. smädeskrift; hätskt utfall
Singular | |
---|---|
en diatrib | obestämd form |
en diatribs | obestämd form genitiv |
diatriben | bestämd form |
diatribens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diatriber | obestämd form |
diatribers | obestämd form genitiv |
diatriberna | bestämd form |
diatribernas | bestämd form genitiv |