publicerad: 2015
diftongera
di·ftong·era
[‑ftoŋge´ra]
verb
~de ~t • låta övergå till diftong
| Finita former | |
|---|---|
| diftongerar | presens aktiv |
| diftongeras | presens passiv |
| diftongerade | preteritum aktiv |
| diftongerades | preteritum passiv |
| diftongera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att diftongera | infinitiv aktiv |
| att diftongeras | infinitiv passiv |
| har/hade diftongerat | supinum aktiv |
| har/hade diftongerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| diftongerande | |
| Perfekt particip | |
| en diftongerad + substantiv | |
| ett diftongerat + substantiv | |
| den/det/de diftongerade + substantiv | |


