publicerad: 2015
diktatur
dikt·at·ur
[‑u´r]
substantiv
~en ~er • envåldsmakt, envälde
Singular | |
---|---|
en diktatur | obestämd form |
en diktaturs | obestämd form genitiv |
diktaturen | bestämd form |
diktaturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diktaturer | obestämd form |
diktaturers | obestämd form genitiv |
diktaturerna | bestämd form |
diktaturernas | bestämd form genitiv |