publicerad: 2015
diorit
dior·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • en bergart
Singular | |
---|---|
en diorit | obestämd form |
en diorits | obestämd form genitiv |
dioriten | bestämd form |
dioritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dioriter | obestämd form |
dioriters | obestämd form genitiv |
dioriterna | bestämd form |
dioriternas | bestämd form genitiv |